När någon säger "Hur är läget?" och jag svarar "Bra!" fastän det egentligen är allt annat än bra.
När personer jag inte känner sitter alldeles för nära på tunnelbanan och bara glor på vad det är för bok jag läser.
När jag tynger ner mina kompisar och ger dem dåligt samvete bara för att jag mår dåligt.
När jag inte hittar något på iPoden att lyssna på.
Ångest.
Idag slogs jag av tanken att det är ganska precis ett år sedan jag och mamma började leta efter en lägenhet att köpa till mig. Jag kan inte hjälpa det. Tankarna om hur allt har förändrats nu. För ett år sedan var jag samma person men jag levde ett helt annat liv. Allt har förändrats. Det enda som är kvar är familjen, goda vänner och KTH. Det är mycket jag som står bakom allt men ändå inte. Jag tror att jag behövde en förändring men vad jag absolut inte visste det för ett år, några veckor och några dagar sedan. Jag är så mycket mer nu. Jag vill fortsätta såhär.
I helgen ska jag arbeta på mässan Kunskap & Framtid i Göteborg och just nu sitter jag på X2000 som susar fram utan att stanna någonstans. Jag har stickat klart en vante utan tumme till min kära pojkvän och börjat på en ny bok. En bok jag har längtat efter att läsa sedan i somras. "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag". Jag vet att det bådar gott när fjortonde sidan i boken ser ut såhär:
Jag har hittat en app till blogger som tillåter mig att blogga på telefonen. Nu har jag absolut ingen aning om hur inläggen ser ut, speciellt med bilder. Det här kan alltså ses som ett litet test och kanske en liten förhoppnig, kanske kan jag komma igång med bloggandet lite mer!
Jag bjuder på en bild jag tog i helgen som även finns på min instagram, där heter jag emeliesophia om ni skulle vilja följa mig!
