Årsresumé juli-september

juli


Juli var den absoluta sommarmånaden. I slutet av juni flyttade jag till min alldeles egna lägenhet och i början av juli organiserade jag och bodde in mig. Jag njöt av att sitta ensam på balkongen i solen och sluka böcker. Det var underbart fint samtidigt som telefonen plingade ibland och jag fick sms från den där speciella pojken. Första helgen i juli var han i Stockholm och om jag var förälskad innan insåg jag på riktigt den helgen att jag verkligen var kär i honom. I slutet av juli åkte jag med jobbet på en sommarturné. Åtta svenska städer på åtta dagar, tror aldrig att jag kommer att göra ett jobb som var lika kul som det. Listan kan göras lång över vad jag upplevde tillsammans med två personer jag inte alls kände innan.

augusti

Första helgen i augusti åkte jag till Skåne och stod inte ut längre utan var verkligen tvungen att fråga om han ville bli min. Det ville han, och jag bubblade av lycka och kärlek och sedan sprang vi på ett pyromanbrott, men det är en helt annan historia. När jag kom hem hände inte så mycket, träffade vänner och tog det lugnt innan det var dags för pojken att komma hem, för oss att avsluta sommarlovet med Popaganda och sedan börja skolan igen.

september


I september var det dags för min inflyttningsfest som hade varit ett planerat facebookevent väldigt länge. Många fina kom och det var en lyckad kväll! Dagen efter var jag superbakis men dukade upp en frukost med massa bröd till Patrik (ja, den snygga killen från de andra månaderna) och mig. Skolan hade börjat, men den var inte igång på riktigt så det var en hel del fester och nöje inklämt i september. Det var varmt länge, skolan var inte så jobbig och pojken jag längtat så mycket efter hela sommaren var så nära hela tiden. Det var svårt att inte stanna upp hela tiden och tänka hur lycklig jag kände mig!

Årsresumé april-juni

april


I början av april misslyckades jag med allt som hade med skolan och göra tills jag hade gråtit färdigt och ryckt upp mig igen. Jag gav det en vecka sedan orkade jag inte vara ledsen längre och bestämde mig för att vara glad. Det var perfekt, våren knackade på dörren med allt vad det innebär; blommor, spex och påsk. Amanda och jag var på kulturnatten och det var en av de mest annorlunda kvällarna det här året och jag hoppas verkligen att jag får göra det nästa år igen. Spexveckorna var intensiva på många olika sätt, den där killen i min spexgrupp är ju rätt snygg...


maj


I maj kom våren på riktigt och det var dags för Quarnevalen, skolhets och Berlin. Jag hängde på Quarnevalens öltält i mängder för att få vara så mycket som möjligt med den där killen som är så himla snygg. Berlin var kort och jag var mest trött. Tentor går okej men helst av allt vill jag njuta av livet och där verkar inte skolan ingå. I slutet av maj insåg jag att det är rätt farligt att hänga med den där killen för det finns så mycket bra med honom. Men det fick mig ju att må så himla bra att jag inte kunde sluta.

juni


Äntligen sommarlov! Säger adjö till den snygga killen lite ledsamt då han ska åka hem över sommaren och vet bara att sommaren kommer att bli underbar men till hösten vill jag ändå gärna ha honom där. Jag pluggar till omtenta utan att lyckas, Aline tar studenten, äter mycket god mat och går på manus-fuck off. En helt och hållet underbar månad och jag är störtförälskad.

Årsresumé januari-mars

januari


Året började med att jag kom hem från Nederländerna och fick en ny rosa, härlig kamera. Kameran användes flitigt januari-juni men har sedan glömts bort lite... Jag invigde även det nya året med att gå på GI-diet och gick snabbt ner kilon och tappade sötsug men så fort skolan började försvann all motivation då det var dags att komma på GI-matlådor. Skolan började och den bittra verkligheten kom tillbaka men Amanda och jag hängde mycket enligt januaris bilder, det är ju alltid toppen åtminstone!

februari




I februari sprang jag och mamma på lägenhetsvisningar varenda helg. I slutet av februari hittade jag min pärla, men vi förlorade den tyvärr (fortsättning följer i mars). Det var snö i mängder, Quarnevalen bjöd på korv, jag bakade egna semlor, reste till fjärran städer med jobbet och festade med spexet. Mådde allmänt skit och det gick väldigt dåligt i skolan.

mars


Mars är den mest revolutionerande månaden det här året. Den började med att pärlan till lägenhet blev min efter ännu en omgång visning och budgivning. Jag tog med Amanda för att titta färger och tapeter men jag hann ändra mig minst fem gånger efter det. I mitten av månaden mådde jag sämre än någonsin. Tentor gick åt skogen och jag avskydde livet, bortsett från lägenheten. Efter att ha ställt ett ultimatum till dåvarande pojkvän avslutades vårt förhållande i samma dramatik som vi levt i det senaste året. Trots ändrad relationsstatus på facebook valde jag att använda den sedan länge köpta flygbiljetten och resa ned till honom och avsluta förhållandet ordentligt. Det var inte många som förstod varför jag åkte ned, knappt jag heller. Det var det absolut värsta jag någonsin har gjort men när planet lämnade Amsterdam visste jag till hundrafemtio procent att jag hade gjort rätt.

En syster

Att skriva om min syster Aline känns orättvist. Det känns som om det inte finns ord som är bra nog, som om inga ord kan förklara vad hon är och alltid kommer att vara för mig. Att välja bilder var inte heller så lätt, så det fick bli ett slumpmässigt urval.

Det finns alltså anledning till att jag inte har publicerat det jag har skrivit tidigare. För det är ett par gånger jag har försökt, men aldrig nått hem. Men den här gången ska jag verkligen ge det ett försök.Syskonkärlek är en av de simplaste men också mest svårförklarade kärlekarna. Det kan gå helt fel, eller bli helt rätt.

Grunden till den allra djupaste kärleken jag känner för Aline grundar sig förmodligen i året då mamma och pappa var separerade på prov. Under den tiden hade vi varannan-vecka-liv och det fungerade bra. Men det betydde ju att jag inte såg mamma och pappa lika ofta. Men Aline var alltid med. Och det var då hon blev min riktiga familj.

Det finns nog ingen som jag kan vara lika arg på. Det finns ingen som vet precis hur hon ska göra för att få mig irriterad, helt rasande och påverka mig till dåligt samvete lika bra som hon. På ett sätt har vi känt varandra alldeles för länge, men det kan ju trots allt inte hjälpas. Samtidigt är det så underbart att ha någon som jag alltid vet hur jag ska vara tillsammans med. Vi kan bråka men vi vet när det kan gå i glömska och när någon behöver be om ursäkt. Och det är ju trots allt hos henne mina skämt har högst skrattchans, fast om de suger tittar hon på mig med den där blicken och jag vet att det inte var bra, men så var det inget mer med det.

Hon har lite problem med ilskan ibland min syster. Men hon är lite som jag med känslor. Jag uttrycker kärlek och sorg medan Aline står för de mer eldande känslorna. Ibland tycker hon däremot att jag blir för mycket, en gång sa hon "Emelie, din kärlek kväver mig". Men jag vet ju att hon tycker om det.

Med Aline finns det inget som är fel, inget som är knäppt och inget som är fejk. Jag tror att den allra riktigaste Emelie som finns är den jag är när jag är med henne. För det finns inget annat som behövs än vi. Och det behövs inga konstiga medel som ett fik eller en dyr middag för att det ska vara vi. Även om vi har varit med om så otroligt mycket tillsammans.

Pappa sa en gång att han tycker att det är så roligt att ha två döttrar som är så lika men ändå så olika. Vi gör precis samma sak, går samma skolor, pluggar till samma yrke och tycker om samma mat men någonstans där tar det slut. För vi är två helt olika individer. Och det kanske är därför hon och jag passar så bra ihop. Vi är inte av den sorten att vi lär av varandra, det är vi alldeles för stolta för numera. Men på något sätt kompletterar vi varandra. Och Aline är en av de få personer här i livet som jag alltid kommer att acceptera för den hon är. För vad som än händer, vad hon än väljer, gör eller råkar ut för kommer jag alltid att finnas kvar. För hon är min allra viktigaste familj. Det är villkorslös kärlek i dess allra finaste form. Som ibland gör att det gör lite ont i hjärtat. Men Aline vill jag aldrig vara utan och alltid ha med. För hon är den dummaste, knäppaste, tokigaste men såklart roligaste, finaste och mest underbara systern jag kan tänka mig!

Tänk om

Du tittar bort. Även om du står så nära är du ändå så långt ifrån. Ljudet från regnet smattrar så hårt mot busskurens tak att jag kan höra det bakom musiken i hörlurarna. Ljuset från varje bil som passerar reflekteras i de små dropparna som hängt sig kvar på glaset. Det är vackert på något vis. Fast inte lika vackert som du såklart. Du har din luva på dig och du har sjunkit in i dina axlar. Du fryser. Jag ser att dina converse är genomsura. Det är mina med. Om vi höll om varandra skulle allt kännas lite bättre. Även om jag inbillar mig att jag kan känna värmen från dig redan nu. Jag kan stå här en stund till. Snälla bussen kom inte. Jag är ju så mycket närmare dig nu än vad jag kommer vara om en timme. Tänk om jag bara vågade säga hej.