För ett år sedan stod jag inte här

Våren lyfter upp på ett sätt andra årstider inte ens kommer i närheten av. Men våren är jobbig också. Sommarjobb ligger som ett mörkt moln över en och skolan är ett irriterande moment när solen skiner.

Jag stannar upp en stund och tänker på att det var så mycket värre förra året. När solen började komma fram igen märkte jag det knappt. Och den första riktiga solen upplevde jag i Nederländerna med min icke-kärlek. Lykke Lis sångrader beskriver det så väl: "darling we're here but my true love is not".

Jag skulle aldrig säga att jag ångrar den tiden, men kanske hade jag kunnat vara stark tidigare. För det är bland det värsta jag har gjort. Att bryta upp med någon som så innerligt vill att man stannar kvar. Vi förstod båda att det var för bådas skull. Men fy och usch.

Det var ett sedan jag tog beslutet. Jag ångrar mig inte en sekund. Jag har det bättre nu, på så många sätt. Jag är tillsammans med någon som jag inte försöker att ändra på bara för att han inte är den jag vill ha.

Tycker att skolan är piss och sommarjobbsångest är inte att leka med. Men ändå. Förra året var allt så mycket värre. Tufft som satan. Men jag var stark.