Min vän Amanda

Det finns så mycket jag kan säga om min vän Amanda. Hon är den finaste vännen man kan tänka sig, och jag tror inte att jag någonsin kommer att dela en vänskap med någon annan på det sätt som jag och Amanda gör. Jag vet inte riktigt var jag ska börja beskriva den här tjejen, eller ska jag säga kvinna? Nej, tjej blir bra. Hon har underbart rött hår, som verkligen är rött, och hur stort som helst. Det är nog det som gör att hon sticker ut utseendemässigt (förutom att hon är himla vacker också). Annars har hon också ett jättehärligt skratt som gör mig jätteglad varje gång jag hör det!

Amanda är en mes. Hon är verkligen det. Men jag tycker om henne så himla mycket för det. Dels för att det är så roligt men också för att jag får peppa henne och ge henne utmaningar. Amanda är en person som man träffar och tänker att hon är genomgod, helt utan ondska. Och det stämmer till 99,9999 procent, för ibland är hon lite elak mot pojkar, även fast hon egentligen inte menar det. Och hon är alldeles för snäll på det sättet att hon inte kan säga nej. Alltid säger hon ja till allt. Sedan kommer hon till mig och berättar att hon måste dra sig ur något. Ibland gör hon det, ibland inte och då inser hon att det var superroligt ändå.

Det finns inget här i livet jag inte vill eller inte kan säga till Amanda. Vi är ärliga mot varandra och vi är ofta lite som varandras personliga vägledare. Amanda är stark där jag är svag och tvärtom, och vi har mycket att lära av varandra.

Jag har en historia om Amanda som beskriver henne på så många olika sätt. Historien är från när vi var i Grekland förra sommaren. Första dagen står Amanda och kämpar med ett solglasögonfodral, med två solglasögon i.
Emelie: "Har du tagit med dig två par solglasögon?"
Amanda: "Ja. Jag fick ner det andra paret i fodralet så då tänkte jag att det var lika bra."
Och det var väl inte så mycket mer med det. Förutom att hon bara använde det ena paret. Hela tiden. Aldrig det andra. En dag ungefär halvvägs in i semestern går paret hon hela tiden använder sönder.
Emelie: "Men vad bra att du tog med dig ett till par!"
Men inte använde hon det andra paret, som hon pulat ner i fodralet, som är hela. Nej. Hon lagar det andra paret med en bit sporttejp. Och använde aldrig det extra paret.

Det finns så mycket mer att berätta om min vän Amanda, men det kan vi ta en annan gång. En fin vän är hon i alla fall, min Amanda!