Sommarsaknad

Jag förespråkar alltid hösten. Och jag älskar den, det gör jag. Sitter just nu med tända ljus i vardagsrummet och tittar på dålig teve, och det är skönt. Men jag kan inte hjälpa det ändå. Att drömma mig bort lite. Tänk när det var sommar.



Då balkongen var det absolut bästa hänget och vi satt där och åt melon som kostade 10 kronor kilot.



Då vi satt på furstutrappen och drack citronlemonad med is och äcklades av Pysens fästing som ingen kunde ta bort. Och pratade om att det kändes som om vi sågs för sällan om det gick fler än några dagar.



Då jag kunde hyra fyra filmer på Årsta bibliotek och gå tillbaka med dem innan låneveckan var slut för att jag hade hunnit titta klart på alla med ett glas äppeljuice och öppen balkongdörr.



Då det inte var kallt att gå i en kofta på kvällen och scarfen fortfarande kunde pigga upp. Då glassen smälte för att det var så varmt i luften och vi klagade på att vi hade glass över hela händerna och sedan tvättade av dem i vattenbrynet.



Då vi åkte till IKEA var och varannan dag och vi satt på bussen och svettades som tokar men vi hade ju en massa tid tillsammans och de största bekymmer som fanns var om han med stort H hade svarat på ens senaste sms eller inte.



Då jag kunde sitta och äta frukost i en evighet med färska jordgubbar jag köpt oförskämt billigt på ICA Årsta.



Då vi drack medan solen gick ner och inte alls brydde oss om morgondagen. Och aldrig spelade det någon roll. För även om det var måndag, torsdag eller lördag så hade vi råd att vara bakis ändå. Och när vi åkte hem från festen kunde vi gå i bara ben och linne.



När jag hade tid att träffa alla de där vännerna som jag aldrig får ihop det med annars och bara saknar till döds när skolan är som sämst.

Tänk så underbart det var. Och hur fint det var att få dela den med er. När hösten går in i vinter kommer vi säkert att sakna det lite extra. Men på jullovet har vi alla tid!