Årsresumé januari-mars

januari


Året började med att jag kom hem från Nederländerna och fick en ny rosa, härlig kamera. Kameran användes flitigt januari-juni men har sedan glömts bort lite... Jag invigde även det nya året med att gå på GI-diet och gick snabbt ner kilon och tappade sötsug men så fort skolan började försvann all motivation då det var dags att komma på GI-matlådor. Skolan började och den bittra verkligheten kom tillbaka men Amanda och jag hängde mycket enligt januaris bilder, det är ju alltid toppen åtminstone!

februari




I februari sprang jag och mamma på lägenhetsvisningar varenda helg. I slutet av februari hittade jag min pärla, men vi förlorade den tyvärr (fortsättning följer i mars). Det var snö i mängder, Quarnevalen bjöd på korv, jag bakade egna semlor, reste till fjärran städer med jobbet och festade med spexet. Mådde allmänt skit och det gick väldigt dåligt i skolan.

mars


Mars är den mest revolutionerande månaden det här året. Den började med att pärlan till lägenhet blev min efter ännu en omgång visning och budgivning. Jag tog med Amanda för att titta färger och tapeter men jag hann ändra mig minst fem gånger efter det. I mitten av månaden mådde jag sämre än någonsin. Tentor gick åt skogen och jag avskydde livet, bortsett från lägenheten. Efter att ha ställt ett ultimatum till dåvarande pojkvän avslutades vårt förhållande i samma dramatik som vi levt i det senaste året. Trots ändrad relationsstatus på facebook valde jag att använda den sedan länge köpta flygbiljetten och resa ned till honom och avsluta förhållandet ordentligt. Det var inte många som förstod varför jag åkte ned, knappt jag heller. Det var det absolut värsta jag någonsin har gjort men när planet lämnade Amsterdam visste jag till hundrafemtio procent att jag hade gjort rätt.

En syster

Att skriva om min syster Aline känns orättvist. Det känns som om det inte finns ord som är bra nog, som om inga ord kan förklara vad hon är och alltid kommer att vara för mig. Att välja bilder var inte heller så lätt, så det fick bli ett slumpmässigt urval.

Det finns alltså anledning till att jag inte har publicerat det jag har skrivit tidigare. För det är ett par gånger jag har försökt, men aldrig nått hem. Men den här gången ska jag verkligen ge det ett försök.Syskonkärlek är en av de simplaste men också mest svårförklarade kärlekarna. Det kan gå helt fel, eller bli helt rätt.

Grunden till den allra djupaste kärleken jag känner för Aline grundar sig förmodligen i året då mamma och pappa var separerade på prov. Under den tiden hade vi varannan-vecka-liv och det fungerade bra. Men det betydde ju att jag inte såg mamma och pappa lika ofta. Men Aline var alltid med. Och det var då hon blev min riktiga familj.

Det finns nog ingen som jag kan vara lika arg på. Det finns ingen som vet precis hur hon ska göra för att få mig irriterad, helt rasande och påverka mig till dåligt samvete lika bra som hon. På ett sätt har vi känt varandra alldeles för länge, men det kan ju trots allt inte hjälpas. Samtidigt är det så underbart att ha någon som jag alltid vet hur jag ska vara tillsammans med. Vi kan bråka men vi vet när det kan gå i glömska och när någon behöver be om ursäkt. Och det är ju trots allt hos henne mina skämt har högst skrattchans, fast om de suger tittar hon på mig med den där blicken och jag vet att det inte var bra, men så var det inget mer med det.

Hon har lite problem med ilskan ibland min syster. Men hon är lite som jag med känslor. Jag uttrycker kärlek och sorg medan Aline står för de mer eldande känslorna. Ibland tycker hon däremot att jag blir för mycket, en gång sa hon "Emelie, din kärlek kväver mig". Men jag vet ju att hon tycker om det.

Med Aline finns det inget som är fel, inget som är knäppt och inget som är fejk. Jag tror att den allra riktigaste Emelie som finns är den jag är när jag är med henne. För det finns inget annat som behövs än vi. Och det behövs inga konstiga medel som ett fik eller en dyr middag för att det ska vara vi. Även om vi har varit med om så otroligt mycket tillsammans.

Pappa sa en gång att han tycker att det är så roligt att ha två döttrar som är så lika men ändå så olika. Vi gör precis samma sak, går samma skolor, pluggar till samma yrke och tycker om samma mat men någonstans där tar det slut. För vi är två helt olika individer. Och det kanske är därför hon och jag passar så bra ihop. Vi är inte av den sorten att vi lär av varandra, det är vi alldeles för stolta för numera. Men på något sätt kompletterar vi varandra. Och Aline är en av de få personer här i livet som jag alltid kommer att acceptera för den hon är. För vad som än händer, vad hon än väljer, gör eller råkar ut för kommer jag alltid att finnas kvar. För hon är min allra viktigaste familj. Det är villkorslös kärlek i dess allra finaste form. Som ibland gör att det gör lite ont i hjärtat. Men Aline vill jag aldrig vara utan och alltid ha med. För hon är den dummaste, knäppaste, tokigaste men såklart roligaste, finaste och mest underbara systern jag kan tänka mig!

Tänk om

Du tittar bort. Även om du står så nära är du ändå så långt ifrån. Ljudet från regnet smattrar så hårt mot busskurens tak att jag kan höra det bakom musiken i hörlurarna. Ljuset från varje bil som passerar reflekteras i de små dropparna som hängt sig kvar på glaset. Det är vackert på något vis. Fast inte lika vackert som du såklart. Du har din luva på dig och du har sjunkit in i dina axlar. Du fryser. Jag ser att dina converse är genomsura. Det är mina med. Om vi höll om varandra skulle allt kännas lite bättre. Även om jag inbillar mig att jag kan känna värmen från dig redan nu. Jag kan stå här en stund till. Snälla bussen kom inte. Jag är ju så mycket närmare dig nu än vad jag kommer vara om en timme. Tänk om jag bara vågade säga hej.

Saker jag inte tycker om

När någon säger "Hur är läget?" och jag svarar "Bra!" fastän det egentligen är allt annat än bra.

När personer jag inte känner sitter alldeles för nära på tunnelbanan och bara glor på vad det är för bok jag läser.

När jag tynger ner mina kompisar och ger dem dåligt samvete bara för att jag mår dåligt.

När jag inte hittar något på iPoden att lyssna på.

Ångest.

1 år och några dagar sedan

Idag slogs jag av tanken att det är ganska precis ett år sedan jag och mamma började leta efter en lägenhet att köpa till mig. Jag kan inte hjälpa det. Tankarna om hur allt har förändrats nu. För ett år sedan var jag samma person men jag levde ett helt annat liv. Allt har förändrats. Det enda som är kvar är familjen, goda vänner och KTH. Det är mycket jag som står bakom allt men ändå inte. Jag tror att jag behövde en förändring men vad jag absolut inte visste det för ett år, några veckor och några dagar sedan. Jag är så mycket mer nu. Jag vill fortsätta såhär.

Tåg mot Göteborg

I helgen ska jag arbeta på mässan Kunskap & Framtid i Göteborg och just nu sitter jag på X2000 som susar fram utan att stanna någonstans. Jag har stickat klart en vante utan tumme till min kära pojkvän och börjat på en ny bok. En bok jag har längtat efter att läsa sedan i somras. "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag". Jag vet att det bådar gott när fjortonde sidan i boken ser ut såhär:

Blogga från iPhone

Jag har hittat en app till blogger som tillåter mig att blogga på telefonen. Nu har jag absolut ingen aning om hur inläggen ser ut, speciellt med bilder. Det här kan alltså ses som ett litet test och kanske en liten förhoppnig, kanske kan jag komma igång med bloggandet lite mer!

Jag bjuder på en bild jag tog i helgen som även finns på min instagram, där heter jag emeliesophia om ni skulle vilja följa mig!

Sommarsaknad

Jag förespråkar alltid hösten. Och jag älskar den, det gör jag. Sitter just nu med tända ljus i vardagsrummet och tittar på dålig teve, och det är skönt. Men jag kan inte hjälpa det ändå. Att drömma mig bort lite. Tänk när det var sommar.



Då balkongen var det absolut bästa hänget och vi satt där och åt melon som kostade 10 kronor kilot.



Då vi satt på furstutrappen och drack citronlemonad med is och äcklades av Pysens fästing som ingen kunde ta bort. Och pratade om att det kändes som om vi sågs för sällan om det gick fler än några dagar.



Då jag kunde hyra fyra filmer på Årsta bibliotek och gå tillbaka med dem innan låneveckan var slut för att jag hade hunnit titta klart på alla med ett glas äppeljuice och öppen balkongdörr.



Då det inte var kallt att gå i en kofta på kvällen och scarfen fortfarande kunde pigga upp. Då glassen smälte för att det var så varmt i luften och vi klagade på att vi hade glass över hela händerna och sedan tvättade av dem i vattenbrynet.



Då vi åkte till IKEA var och varannan dag och vi satt på bussen och svettades som tokar men vi hade ju en massa tid tillsammans och de största bekymmer som fanns var om han med stort H hade svarat på ens senaste sms eller inte.



Då jag kunde sitta och äta frukost i en evighet med färska jordgubbar jag köpt oförskämt billigt på ICA Årsta.



Då vi drack medan solen gick ner och inte alls brydde oss om morgondagen. Och aldrig spelade det någon roll. För även om det var måndag, torsdag eller lördag så hade vi råd att vara bakis ändå. Och när vi åkte hem från festen kunde vi gå i bara ben och linne.



När jag hade tid att träffa alla de där vännerna som jag aldrig får ihop det med annars och bara saknar till döds när skolan är som sämst.

Tänk så underbart det var. Och hur fint det var att få dela den med er. När hösten går in i vinter kommer vi säkert att sakna det lite extra. Men på jullovet har vi alla tid!

Snart börjar livet igen

Den här sommaren har varit som en dröm på alla sätt och vis. Har allt det här verkligen hänt mig? Får mitt liv vara såhär fint och underbart? Jag har svårt att tro det men det är bäst att acceptera att ibland får man precis allt man vill ha.

Jag längtar efter att testa vardagen nu. För det har skett en hel den förändringar i mitt liv och nu vill jag få allt att funka med mitt gamla liv - skolan.

Jag känner mig dessutom redo för den bästa av alla årstider. Jag har värmeljus på lager, filtarna bara väntar på att värma kalla höstfötter. Och det finns bara en filt i min soffa, men jag resonerar som så att jag kommer bara sitta där och vara frusen tillsammans med människor jag tycker om, så vi kan gott dela.

Jag vill skriva men det går inte!