Att tycka om någon så mycket att det nästan gör ont

Familjen - Det snurrar i min skalle

Ur arkivet: Sandfjärdsgatan

[Den här texten kommer jag inte ens ihåg att jag att jag har skrivit, men känslorna i den då! Det känns som om det här var evigheter sen, och det är det på ett sätt. Men den lägenheten och det året formade mig så mycket till den jag är idag, så jag delar med mig av den här texten igen.]

Jag håller på att flyttstädar mammas lägenhet. Och aldrig hade jag trott att det skulle kännas så mycket som det gör. Med varje rum jag går igenom, städar ut tomheten ännu mer känns det som om jag städar bort det som vi en gång har haft i rummen. Jag minns en möblerad lägenhet, nästintill i perfektion till det hus där jag bor nu. Jag minns höst- och vinterkvällar med tända ljus och en underbar utsikt över globen, nackamasterna och årsta. Jag minns middagar med mamma och Aline med musik och frågan "Kommer pappa sen?". Jag städar bort allt det där nu. Jag rensar undan det som var oss tre tillsammans i den där lägenheten.

Det känns. Det känns hemskt.

Senaste gången jag sov där visste jag att det var sista natten jag någonsin skulle sova där. Då brydde jag inte det minsta, jag kände att jag ville hem till huset och leva där. Jag önskar, att jag kanske hade brytt mig lite mer. För hur jag än ser på saken själv, representerar lägenheten så mycket av hur mitt liv ser ut idag.

Jag vill inte lämna den. Jag har älskat att bo där. Jag trodde aldrig att jag kunde leva någon annanstans än i radhuset. Men nu har jag blivit bevisad att det faktiskt går, bara man släpper efter lite.

Men även om jag städar, även om vi alla lämnar den där lägenheten till någon annan. Kommer den alltid att vara vår. Jag älskar det där stället. Jag kommer att sakna det där stället. Jag kommer aldrig glömma. Okej, kanske ska jag se bort ifrån baksuget som bildades på min toa som fick mitt rum att bokstavligt talat lukta bajs, getingarna som bodde utanför Alines rum som attackerade oss, dagisbarnen som väckte mig klockan halv åtta eller vädringsluckorna som släppte in regn. Jag minns det där, men jag har redan glömt vad som var hemskt. Det känns mer som roliga minnen jag aldrig vill glömma.

Ni säger att jag är sentimental och måste göra en stor grej av det. Men fan. Ni ska veta att det känns. Det är jobbigt att vilja och inte vilja. Försöka inse allt det gott som faktiskt är nu. Men det var ett år fyllt av skratt och lycka, omän hemskheter har jag mått bra. Men säg inte att jag är sentimental, för ni kanske inte riktigt vet hur det känns. Att vara på botten och sen komma upp, och faktiskt ha ett annat hem som symboliserar så mycket av det.

Det känns djupt inne. Men jag mår bra nu. Även om det var hemskt finns det stunder att sakna. Och mamma, jag och Aline behövde bo där.

Jag kommer aldrig att ångra en sekund. Jag är stolt för att jag står stark nu.

Ur arkivet: Amanda i ett nötskal

Amanda: "Sanningen är att jag mår dåligt. Jag är inte glad över huvud taget"
Amanda brister ut i skratt.

Emelie: "Amanda du är en häxa"
Amanda: "Varför är jag en häxa?"
Emelie: "En häxa är elak"
Amanda: "Om jag är en häxa, då kan jag visa dig några av mina trollkonster"
Emelie: "Åh snälla gör det!"
Amanda: "Fast, du vet, jag får egentligen inte använda några trollkonster utanför skolan..."
Emelie: "Nää???"
Amanda: "Jag kan visa dig ändå"
Amanda lägger en bit papper på luftutloppet och försöker få den att flyga

Emelie: "Igår när jag satt i bilen satt jag och tänkte och jag tänkte på att jag är 17. Och jag menar, jag känner mig inte 17! Det är mindre än ett år tills jag fyller 18. Jag känner mig inte 17 jag känner mig kanske 15 eller 14"
Amanda: "Jag är 13"
Unni: "Jag är 12"
Emelie: "Jag är bara så barnslig fortfarande"
Amanda: "Vi är fast i barndomen..."
Unni: "Det kanske vi är!"
Sara: "Jag känner mig 17!"
Emelie: "Meeeh..."
Amanda: "Seriöst. Jag kommer att gråta när jag fyller 18"

Frukost på Karlstad-soffan

På sommaren kan det tyckas svårt att komma upp ur sängen. Jag FÅR ligga kvar hur länge jag vill. Jag KAN somna om en gång till. Men det känns ändå inte helt okej och jag har väckarklockan med Psapp - Cosy in the Rocket ställd varje morgon.

Men varje sommarlovsmorgon har jag ändå något att se fram emot: frukost på Karlstad-soffan. De senaste dagarna har jag tagit med mitt täcke till soffan och jag tror egentligen min tvåsits tycker att han är lite för liten för både mig och täcket, men finns det hjärterum så. Jag sitter en stund under täcket och hurvar lite för att det är kallt i lägenheten (så har det i alla fall varit de senaste dagarna), tittar vad som har hänt på facebook och i bloggvärlden tills jag känner att magen kurrar. Då går jag till mitt lilla kök, kokar ett ägg och fixar i ordning min turkiska yoghurt. Sen sitter jag i soffan, med datorn, frukosttallrik och täcke. Underbar start på varenda morgon. Om ni hittar äggskal i soffan så vet ni att det var jag.

Morgonens soundtrack:

Sufjan Stevens - Casimir Pulaski Day

Ur arkivet: Med anda ord

Ella påpekade att det är lite tråkigt att min gamla blogg inte finns kvar för att det finns så mycket roliga citat där. Men gråt inte längre Ella, jag har startat en ny kategori på bloggen! Med lite jämna mellanrum tänkte jag leta fram gamla goa saker så vi kan njuta av dem en gång till! De här citaten kommer från när jag, Ella, Unni och Amanda spelade Med andra ord. Och det är precis vad spelet går ut på, att försöka lista ut vad den andra har på sin bricka när han/hon förklarar det med andra ord. Det går på tid, så ibland kan det bli lite fel...

Mandy: "Unnis bakdel"
Ella: "FLÄSK!"
Rätt svar: Rumpstek

Mandy *efter att jag hade sagt något elakt*: "Som Emelie, man pissar i sängen ungefär. Fan"
Rätt svar: Sängvätare

Ella: "Spelar piano. Vitt hår. Gammal."
Mandy: "Elton John"
Ella: "Nej. ASgammal"
Mandy: "Mozart!"
Rätt svar: Mozart

Ella: "Stad med bomber tror jag. Pappa på engelska på slutet. Väska på engelska! Pappa och väska på engelska"
Emelie: "Dad..Bag?"
Rätt svar: Bagdad

Ella: "En snickare på teve"
Unni: "Johnny? Mattias?"
Ella: "NEJ, en SVENSK. Han är askänd, har varit med i flera år!"
Rätt svar: Martin Timell

Unni: "Där kan man köpa smycken"
Ella: "Glitter!"
Rätt svar: Guldsmedsaffär

Unni: "Där man sover hmmhmmar man!"
Rätt svar: Greta Garbo

Ella: "Vattenfall i Afrika"
Unni: "Viktoriafallen"
Ella: "Nej det andra fallet"
Rätt svar: Niagarafallet

Sommaren med vänner, flytt och kärlek

Det finns så många saker med den här sommaren som gör mig lycklig, men de allra allra finaste sakerna som jag kommer att minnas med den här sommaren måste ändå vara:

Kärleken
Jag hittade den igen. Än en gång är jag naiv - jag älskar det. Jag har gett mig hän till hundra miljoner procent, för vet ni vad, det är ALLTID värt det. När det kommer till kärlek och att tycka om någon är det alltid värt det.

Flytten
Visst, mamma och pappa bor några kilometer härifrån, men nu ska jag stå på mina egna ben. Att fylla ett kylskåp från noll har lärt mig en del... Och hur tyst det kan vara när det är tyst och hur mörkt det kan vara när det är mörkt. Men nu ska jag lära känna mig själv ordentligt, och bli avslappnad i att bara vara med mig själv.

Vännerna
När det känns ensamt i lägenheten och när kärleken inte är i Stockholm, tänk vad underbart att vännerna finns. Och jag har fått vara med Mandy flera dagar i veckan. Hon berättar för mig om hur det är att byta blöjor på och raka gamlingar medan vi lyssnar på Maggio tills sommarkväll blir sommarnatt. Alla som är så glad för min skull, och jag som är så glad för att ni finns i mitt liv och gör allt så mycket enklare.

Tänk så fint livet kan vara. När novembernatten känns mörk ska jag försöka komma ihåg hur det kändes precis i den här stunden.

Vart tog sommaren vägen?

Jag har inte kunnat gå barbent på flera dagar nu och solen lyser helt utan värme. Vad hände? Sommaren är så oberäknelig. Jag hoppas att nästa vecka bjuder på solsken, när jag ska få vara en del av KTH:s sommarturné. Om ni undrar varför jag inte bloggar något här är det för att jag lägger ner en massa tid på den här bloggen istället.

Jag är inte så bra på svensk geografi så när jag fick mitt schema la jag upp rutten som vi (okej, inte jag för jag har inte körkort) ska köra. Det blir en liten bilresa genom sommarsverige och jag hoppas att de blivande KTH-studenterna är trevliga för då kommer det att bli en helt underbar vecka. Här är rutten:



Med lite tur hinner jag träffa Mister P när vi är i Malmö!

Känslor i lågor

[På begäran av min vän Ella läggs den här novellen upp igen för att hon tyckte om den så mycket.]

Julmusiken och den levande elden i öppna spisen värmde det annars så kalla rummet. Julafton vankas om bara en vecka och från köket doftar den ljuvliga aromen av nybakade pepparkakor. Tunna bruna gubbar, gummor och stjärnor som täcker plåten i härlig asymmetri.
”Hjälp din syster att plocka ihop pepparkakorna som har svalnat”
”Men ska vi inte ha glasyr på dom?” pojkens hoppfyllda ögon var som de sötaste ögonen på en hemlös kattunge.
”Inte idag, det är snart läggdags, kanske imorgon” hon log från hjärtat mot sin son. Kärleken till barnen kunde ta henne igenom allt. Hennes allra högsta önskan i denna värld var att de skulle få en fin uppväxt, något värt att minnas. Hon tittade ut genom fönstret och såg makens verkstad, hon log diskret. Han hade haft sitt hobbyrum ute i den där ruttna verkstaden ändå sedan de flyttat till villan lite för långt utanför staden. Vareviga kväll satt han där och sysslade med något viktigare än familjen. Hon vågade inte ens fråga vad det var.

Att natta barnen hade aldrig varit svårt. Varje kväll var det samma saga, hon behövde knappt boken som stöd längre, hon kunde vartenda ord utantill. Hon tyckte om sagor lika mycket som sina barn. De skapade en underbar värld där deras änglar passade in alldeles perfekt.

Snön klumpade sig under hans skor, stegen var tunga och kylan letade sig in genom den tunna ullkappan. I fick låg tändaren, alldels nypåfylld, inte för att det var nödvändigt. 50 lakan hade han fått, det var inte illa för en man i hans skor. Även om han hade gjort det för en ynka kyss, han visste att det var äkta kärlek. Egentligen ville han inte, men en man i kärlekens nät gör dumma saker. Det finns ju faktiskt de som slår den person de älskar allra mest. Han närmade sig nu, bara ett kvarter kvar.

Nycklarna sattes i låset och vreds alldeles för sakta om. Hon hörde den välkända sucken och hur posten slängdes på bordet. Är han hemma?
”Ellen?”
”Ja?” med ett frågetecken fast i halsen gick hon sakta mot hallen. ”Är du redan hemma?”
”Ja, affärerna stängde vid sex så nu är jag hemma!” han gick emot henne och gav henne en puss på kinden. Skäggstubbet rev mot hennes haka.
”Affärerna?”
”Ja, sa jag inte att jag skulle åka och handla julklappar efter jobbet idag?”
”Nej det gjorde du inte…”
”Måste ha glömt! Var är barnen?”
”De har redan gått och lagt sig”
”Jaha” sade han likgiltigt ”jag är sugen på en kopp kaffe, du har inte lust att brygga en halv kanna?” han gick in i köket, satte sig ner och sparkade av sig skorna som smutsade ner det nystädade golvet. Hon tog fram kaffefilter och sköljde ur kannan som hade stått sedan morgonen. Helt plötsligt bländas de båda av ett hav av färger.
”Det brinner! Min verkstad brinner!! Ge mig telefonen Ellen! Nu!”

Från hallen kunde hon höra vissa ord från telefonsamtalet med brandkåren. Han var nästan hysterisk och var onödigt ohövlig mot personen på andra sidan luren, även om det inte alls var olikt honom att tappa temperamentet hade hon aldrig sett honom hantera en krissituation. Samtalet var över, hon hörde mannens tunga steg närma sig.
”Tänk på allt som är värt pengar i min verkstad! Nu kommer allt gå upp i rök! ALLT!” hon hörde att han var upprörd. Hans arga ton kunde hon känna igen från mils avstånd.
”Jag förstår inte varför du måste vara så upprörd! Tänk på att du egentligen skulle suttit där inne! Du hade förmodligen dött om du inte hade varit och handlat julklappar! Du ska vara glad att du lever!” hon nästan halvskrek i frustration och det var längesedan hon ifrågasatt hans ord på det viset. Hon var upprörd och det var ovanligt att hon gav utlopp för sina känslor. Han tittade på henne med en min nära avsky.
”Du kanske har rätt”

Brandkåren som tog hand om branden berättade att den var anlagd. Tillsammans med några dunkar bensin som förvarats i verkstaden hade den övertänts fort. Om någon befunnit sig där då branden startade, som hade sin utgångspunkt vid dörren, hade denne inte överlevt.

Någon vecka senare låg frosten som ett tunt täcke över trädgården, nästan glittrande i morgonsolen. Förhoppningsvis skulle det bli lite snö till julafton sade de på nyheterna. Barnen var i trädgården och lekte tillsammans med några grannbarn. Från samma köksfönster där de upptäckt branden stod hon och beundrade sina barn, deras lycka smittade av sig. Med barnen var hon trygg, han slog henne aldrig medan de såg på.

Mannen hade vaknat och frukosten stod redan på bordet. Han var den sista i familjen att komma ner för trapporna. Hon kunde höra att han hade på sig sina tofflor, de gjorde hans tunga steg mindre hotfulla. Hon hörde hur han stannade kvar i hallen och stund och undrade var han hade för sig.
”Vi har fått ett julkort från familjen Halldin! Så synd att vi aldrig skickar något till dom” hon förstod, han öppnade gårdagens post. Varsamt öppnade han ett till kuvert som om det var något att ta hand om. Hon såg sällan något han brydde sig om i den här världen. Och även om han var glad att han levde var inte hon det.
”Ellen. Är det du som fört över 50 000 från vårt sparkonto?”

Det finns en pojke som jag är kär i

Han heter Patrik och är helt insnöad på allt som har med cyklar och båtar att göra. När han pratar om dessa saker säger han en massa ord som jag inte förstår, men när jag inte förstår kan jag lyssna på hans skånska dialekt istället.

Så fort jag ser honom brister jag ut i ett leende och det känns i absolut hela kroppen att det bara är han jag vill ha nära. Han är lång som få och kan hålla om mig och hela jag får plats under hans haka. Så när vi pussas får jag stå på tå, och knappt då räcker det.

Han älskar att fota och då förstår jag vad han pratar om, och blir så glad att han förstår precis vad jag menar också. Som med musiken där vi möts ganska precis på mitten. Och jag blir lika glad varje gång Spotifyikonen får en röd liten etta som visar att han har skickat mig en ny låt.

Idag sa den här pojken att han är kär i mig. Och jag är kär i honom med. Så fint det kan vara.


Bon Iver - Hinnom, TX

Snudd på söndagsångest

Det finns varken jobb eller skola att ha ångest för imorgon, men jag kan inte hjälpa att känna lite ångest ändå. Det är söndag. Han har åkt hem till Skåne. Det var så härligt med sällskap och mys i mängder. Jag önskar att han fortfarande var här! Men som tur var bokades en resa till skåne i augusti. Längtan.